Lina

För några veckor sedan så va jag och tittade på Stenen på studion. 

Den handlar om en familj som bor i Tyskland och den utspelar sig mellan andra världs kriget fram till berlin murens fall. 
Det va lite svårt att hänga med i början då man hoppade fram och tillbaka i 4 olika tid episoder.
Det var först efter att man hade "upplevt" alla tids episoder som man kunde fokusera mer på handlingen och känslorna istället för att bara försöka hinna hänga med var i tiden det utspelar sig.

Jag var väldigt imponerad av Emilie Strandberg (mamman)  som verkligen fick fram varje liten känsla genom sin ansikts uttryck och kropps språk.
Marie Delleskogs lyckades också visa hur mycket en mor kan kämpa för att skydda sin dotter också genom att ljuga om sin man och själv ta på sig allt ont som hennes man hade åstadkommit. 

Det var mycket tankar som gick runt i huvudet efteråt,
inte så mycket analyserande som det har varit på tidigare förställningar.
Utan mer känslor för många av karaktärerna och hur lätt man kan missbedömma människor utifrån vad andra har att säga, Och att det är viktigt att skapa sin egen bild av en annan människa och inte låta någon annan göra det.

Jag ger stenen 3 av 5 just för att jag känner att jag nästan hade behövt se den två gånger för att verkligen kunna få in alla intryck som pjäsen har att ge.