Lina

Det här med studenten är faktiskt väldigt skrämande. Man har inte lov längre och man ska leta jobb, jag är väldigt lyckligt lottad och har jobb jag har ju varit uppe i strömstad nu och jobbat i 2 veckor och jag har 2 veckor kvar. Sen när jag kommer hem så ska jag jobba i Göteborg och har heltid i alla fall i hela augusti men det skrämer mig på ett sätt, för jag vet inte vad jag ska se fram emot.

Jag vill jobba med något som jag verkligen känner passion för. Jag vill vara glad och taggad för att gå till jobbet Och ja ... jag vet att det nästan är omöjligt att få ett sådant jobb men det är inte helt omöjligt. Kan jag inte bara få leva på det lilla hoppet att det är meningen att jag ska göra något vettigt av mitt liv. Jag vill göra en skillnad.

Hur kommer det säg att när man är yngre och man säger att man vill bli polis, då är det alltid någon vuxen som säger - Självklart så kan du bli det bara du kämpar.
 Men varför blir det så att så fort man blir äldre så säger folk att man ska glöma det och att nej men det måste du ju förstå att det aldrig kommer att hända. Varför vill man krossa någons dröm?

Jag tänker inte någon krossa min dröm för jag tror fortfarande att om jag verkligen försöker så kan jag göra vad jag vill. Jag måste bara komma på vad det är först.

Krossa ingen annans drömar. Hjälp till att förverkliga dom i stället.



// Lillasyster